Emil

Huvudperson


Min huvudperson heter Erik Jansson. Han är 33 år gammal och har stor erfarenhet inom polisarbetet och kan de flesta knep. Erik bor i Stockholm med hans fru Eva som väntar ett barn, och han är så glad att han ska bli pappa. Och de vet inte om det blir en pojke eller en flicka. Erik har jobbat inom polisen i 10 år nu och gillar sitt jobb och kan se några år till framför sig. Han löser många fall, men hans kollegor hjälper till väldigt mycket, Hans Berglund och Sara Alm. Hans bor också i Stockholm, han är 35 år och singel, han har jobbat inom polisen i 4 år. Sara är 29 år och började för några veckor sen. Hon har precis flyttat från Göteborg för det här jobbet, så nu bor hon i Stockholm och stor trivs. Men hon är singel. Som ung var Erik ganska populär och hade vänner. Han gick på fester, var med kompisar och hade flickvänner under sina år. Erik sökte till polisen för en kväll när han var 13 år så gick han och hans kompisar ut. Klockan hade precis passerat 1 på natten. De såg en porr butik och Eriks kompisar bestämde sig för att råna den. En av Eriks kompisar tar upp en sten och slänger den på rutan. Fönstret går sönder och larmet tjuter som fan. Alla tar tidningar och filmer och springer därifrån. De lyckades komma undan, men Erik visste att det här var fel.
Och när Erik var 10 år så dog hans mamma. Eriks mamma och pappa hade skillt och Erik var det enda barnet i familjen. Det var en helt vanlig kväll och hans mamma skulle stoppa om honom. Plötsligt knackar det på dörren och Erik och hans mamma får inte besök så ofta. Hans mamma kollar mot dörren oroligt och säger till Erik att han ska gömma sig om han måste. Dörren hade inget kikhål och Eriks mamma öppnar dörren. Hon får en kniv i magen och faller ner på marken. Medan så gömmer Erik sig under sin säng. Han ser svarta skor och förstår att det är en inbrottstjuv. Inbrottstjuven plockar på sig allt han når, smycken, pengar m.m. Efter att tjuven har gått så springer han till sin mamma, hon var död. Och det var då han bestämde sig för att bli polis.

Erik är 1,84 meter lång och har brunt hår till öronen och han har blå ögon. Han gillar sitt jobb och att se på TV, men det kan han bara göra på kvällarna. Hans favoritprogram är Cops och hans favorit färg är blå. Eva träffade han för 3 års sen och älskar henne mer än något annat.

Hans är 1,95 meter lång och har blond bakåt slickat hår till nacken. Hans har blå-gröna ögon. Hans gillar sport för att han spela mycket som ung och har alltid älskat det. Som sagt så är han singel, men han tänker inte så mycket på kärleken utan mest på jobbet.

Sara är 1,71 meter lång och har ganska långt blond hår till skulderbladen. Hon har gröna ögon. Hon gillar inte så mycket, men som liten red hon. Sara är också singel och tänker mest på jobbet, men hon är speciallist på närpricks skytte.


Tycker att du beskriver Sara, Hans och Erik jätte bra!
Du skulle kunna skriva hur han förändrades lite mer men annars är allt bra :D Henok
Emma, jag tycker att din var bra. du förklarade bra hur han jobbade och hans kollegor. jag tycker att den var bra och ser fram emot att läsa hela deckaren! GURRA

Du beskriver karaktärerna bra och har en intressant och relativt sorglig bakgrund. du förklarar varför han blev polis på ett bra sätt och jag ser fram emot att läsa din bok.
GRAUCOB

Utkast:

Erik vaknar 7.30, han stiger upp direkt och går till köket och sätter sig ner. Erik tar upp tidningen och börjar läsa, det första han ser är en tågolycka i Belgien och att Malmö har vunnit Allsvenskan. Eva kommer fram och ställer fram en tallrik på bordet, det är ägg och bacon och två perfekta toastade bröd. Erik börjar hugga in, han tar en stor tugga, helt underbart. Plötsligt ringer telefonen. Eva går fram och svarar. Hon står tyst och lyssnar, sedan säger hon att det är till Erik. Erik svarar, det är Hans. Hans säger att Erik måste komma till stationen direkt. Erik lägger på, tar en macka och åker iväg. När han kommer till stationen så möts han av Hans och Sara. Hans säger att det har hänt ett mord på en kvinna. Erik ser chockad ut och frågar var nånstans. Det hade tydligen varit i en gränd vid Skansen. Fast det var bara inte ett mord. Efter att mördaren dödad offret
så hade han våldtagit henne. Så vi har inte bara en mördare på spåret, vi har en nekrofil.

Mordet

Erik sitter hemma och läser ”Det mörka tornet” av Stephen King. Han har kommit 1/3 av boken, men han tycker den är jätte bra. Klockan har precis passerat 22.30 och han är väldigt trött och gör sig redo för att lägga sig. Han stänger boken och släcker natt lampan. Han drar täcket över sig och lägger sig bakom sin fru Eva och håller om henne.

Erik vaknar 7.30, han stiger upp direkt och går till köket och sätter sig ner. Erik tar upp tidningen och börjar läsa, det första han ser är en tågolycka i Belgien och att Malmö har vunnit Allsvenskan. Eva kommer fram och ställer fram en tallrik på bordet, det är ägg och bacon och två perfekta toastade bröd. Erik börjar hugga in, han tar en stor tugga, helt underbart. Plötsligt ringer telefonen. Eva går fram och svarar. Hon står tyst och lyssnar, sedan säger hon att det är till Erik. Erik svarar, det är Hans. Hans säger att Erik måste komma till stationen direkt. Erik lägger på, tar en macka och åker iväg. När han kommer till stationen så möts han av Hans och Sara. Hans säger att det har hänt ett mord på en kvinna. Erik ser chockad ut och frågar var nånstans. Det hade tydligen varit i en gränd vid Skansen klockan 20.43. De beger sig till mordplatsen, det tar ungefär en kvart för dem att komma dit. De kliver ut ur bilen, de ser massor av avspärrningar men de går bara under. När de kommer fram till offret så blir alla 3 spyfärdiga. De ser en 35 år gammal kvinna med kjolen uppfälld och har massor av underlivs skador. En polis kommer fram och ger dem uppgifter om kvinnan. Han säger att hon heter Maria Svensson 34 år, bor på Ålvägen 4 i Stockholm, mamma till två barn Madeleine 6 år och Martin 3 år, hon har en man, Lasse 36 år bor tillsammans.
Erik ser familjen stå lite längre bort, han går dit och presenterar sig. Lasse har tårar i ögonen och Madeleine och Martin gråter.

• Kan jag få prata med dig mellan 4 ögon? Frågar Erik till Lasse.
• Visst, inga problem. Säger Lasse.

Hans och Sara tar hand om barnen. Medan Erik och Lasse börjar gå och pratar.

• Hur känner du dig? Frågar Erik.
• Vad tror du? Min fru har precis dött och mina barn bara gråter.
• Jag förstår. När fick du reda på att din fru hade dött?
• I morse strax efter 7. Så vi åkte direkt hit.
• Aha okej. Vad var det Maria skulle göra?
• Hon skulle ut och handla mjölk.
• Hade barnen somnat då?
• Ja, de somnar vid 20.
• Okej. Har du tänkt lite på vad som kommer hända nu i framtiden?
• Vad menar du?
• Jo, men jag menar hur dina barn och du kommer kunna smälta det här och gå vidare i livet?
• Det vet jag inte, vi får nog bara ta steg för steg.
• Okej, men nu vill jag att du tar dina barn och åker hem och värmer er så återkommer vi.
• Det låter bra, tack så mycket kommissarien.
• Ingen orsak, men kalla mig Erik.
• Okej, ha det bra, Erik.
• Detsamma.

Erik går tillbaks till mordplatsen. Han kollar sig omkring, han försöker hitta något spår eller eller någon ledtråd eller vad som helst. Plötsligt ser han en man som står och gömmer sig bakom en buske och kollar på honom. Erik börjar gå långsamt dit, men mannen börjar springa och Erik hänger på. Erik är bra på att springa och han ser att mannen har trasiga kläder och har en sprit flaska i handen. Han förstod att det var en luffare eller en alkoholist för han ser att mannen springer vingligt. Erik kommer ikapp honom och drar ner honom på marken. Han sätter på handbojar på mannens händer och drar upp honom. Mannen har grått fult hår som står överallt, ögonen går kors och tvärs och tungan är ute i vädret. Strax därefter kommer Hans och Sara. De drar in honom i polisbilen och åker iväg till stationen. När de kommer in i förhörsrummet så börjar luffaren att dricka av sin flaska som det är mycket kvar i. Hans tar flaskan ifrån honom, han läser ”Absolut Vodka”, det är bra grejer säger han till luffaren. Luffaren nickar tillbaks, men Hans är inte på humör och slänger flaskan i golvet så den går sönder. Luffaren kollar ner på golvet förtvivlad, han är väldigt full och kan knappt sitta upp.

• Vad heter du? Frågar Erik.

Inget svar, luffaren sitter bara där och kollar ner på sin krossade flaska.

• VAD HETER DU!?!? Skriker Hans och slår i bordet.

Luffaren vaknar till och frågade vad Hans sa.

• Jag sa ”vad heter du?”

Det tog ett tag för luffaren att svara, men han får fram.

• Viktor.
• Hej Viktor, hur gammal är du? Frågar Erik.
• 59 år.
• Jaha, vart bor du?
• På gatan.
• Så du har inget hem?
• Nej.
• Aha okej, vad heter du mer än Viktor?
• Svensson
• Okej, varför var du vid mordplatsen?

Det tar lång tid innan han svarar.

• Det är min dotter.

Erik, Hans och Sara blir chockade.

• Din dotter?
• Ja.
• Jaha, men...men var är hennes mamma?
• Det vet jag inte.
• Vad heter hon?
• Monica Gren.
• Okej, men varför sprang du?
• Jag och poliser går inte ihop.
• Nehä, vadå?
• Nemen jag har blivit anklagad för bilstölder, misshandling och massa saker som jag inte har gjort.
• Jaha okej, men det kan vi ta sen.
• Har du några mer barn?
• Nej, bara Maria.
• Okej tack så mycket, det var allt vi behöver nu.
• Okej tack, men kan jag få en ny flaska?
• Nej tyvärr.

Erik, Hans och Sara knappar på datorerna och kollar mer om Marias bakgrund. De hittar Marias mamma Monica och ser att hon bor Tallbacksvägen 14. Klockan är 21.00 och de beslutar att de åker till henne i morgon. De åker hem till sig och tänker på morgondagen.
När Erik kommer hem så börjar han med att fortsätta med sin bok. Det är svårt och läsa för Erik tänker bara på mordet och Monica Gren. Han lägger sig ifrån sig boken och somnar.

Han vaknar samma tid som han gjorde igår 7.30. Han sätter sig och läser tidningen. Eva kommer med tallriken fast idag blir det pannkakor med grädde. Eva sätter sig ner med Erik och de börjar prata. Eva säger att det är inte långt kvar till barnet kommer, ungefär en vecka. Erik blir bara glad, men Eva vet inte om hon kommer klara av. Men Erik stöttar henne och säger att han kommer vara där för henne. Okej säger hon, jag älskar dig Erik, jag älskar dig också Eva. Sedan åker Erik till jobbet. När Erik kommer till jobbet så ser han Hans och Sara som väntar på honom så att de kan åka iväg till Monica Gren. De går ut och sätter sig i bilen. De tog bara 5 minuter att komma till Tallbacksvägen. De kliver ut ur bilen och går in i porten. De ser dörren med namnet Gren på. De ringer på, de ser en 55 år gammal kvinna som ser okej ut.

• Kan vi komma in? Frågar Hans.
• Inga problem, stig på.

De sätter sig vid vardagsrums bordet.

• Vad är det som har hänt? Vilka är ni? Frågar hon.
• Förlåt, säger Erik. Poliskommissarie Erik Jansson och det här är Hans Berglund och Sara Alm. Har du hört någonting från din dotter senaste tiden?
• Nej, vadå?
• Onsdagen den 23 Juni Kl.20.43 så mördades Maria Svensson. Hon blev inte bara mördad hon blev också utsatt för våldtäkt efter hon dött.

Monica bryter ihop, hon kan knappt andas så Hans går och hämtar ett glas vatten.

• Hur kunde det här hända?
• Ingen aning, men vi måste ta reda på det. Säger Erik.
• Gör det ni måste....
• Tack för nu. Och krya på dig.
• Tack så mycket kommisarien.
• Snälla, kalla mig Erik.

De sätter sig i bilen och åker tillbaks till stationen. De sätter sig och funderar och försöker lösa mordet med all information de fått. Det är någonting som inte går ihop. Det verkar som vi inte ens är närheten av mördaren.

• Men hur vet du att vi inte ens pratat med mördaren än? Frågar Sara.
• Det vet jag inte. Säger Erik.

De kommer till stationen och tar en kopp kaffe det första dem gör. De står och pratar om mordet, de pratar om de personer de pratat med och tänker på om någon av dem kan vara mördaren.
- Men det kan inte vara henne närmaste? Frågar Sara.

• Varför inte? Vi har stött på det flera gånger. När t.ex. pappan misshandlar sin dotter och slår ihjäl henne.
• Jo det är sant.
• Men nu får vi ta steg för steg.

De går till sina kontor och börjar arbeta. Plötsligt kommer en polis in med ett föremål, en mobil. Han ger den till Erik Jansson.

• Vems är det här?
• Maria Svenssons.
• Tack så mycket jag ska undersöka saken.
• Tack.

Erik går till Hans och Sara.

• Vet ni vad det här? Frågar Erik.
• En mobil? Frågar Hans retfullt.
• Nej, Maria Svenssons mobil.

Båda spänner upp blicken.

• Vi måste undersöka direkt. Säger Sara.
• Självklart.

Erik ger mobilen till Sara och går in på sitt kontor. Han fortsätter arbeta med flera misstänkta. Han hittar inga som han skulle tycka som utgjorde mordet. Erik går till Hans och säger att han vill förhöra Lasse. Hans hänger på och de åker iväg. De kommer till pappan och ringer på dörren.

• Hej Erik. Vad är det ni vill? Frågar Lasse snällt.
• Kan vi komma in? Frågar Erik.
• Visst, stig på.
• Tackar.
• Vill ni ha kaffe? Te?
• Kaffe, tack. Säger Erik.
• Inget för mig. Säger Hans.

Lasse kommer med kaffet och de slår sig ner i vardagsrummet.

• Så, vad är det ni vill?
• Nej, vi vill bara ställa några frågor och kolla hur du mår?
• Jag mår sådär, men inte Madeleine. Hon bara gråter och gråter och ropar efter mamma hela tiden.
• Beklagar. Säger Erik med en dyster röst.
• Tack.
• Men Onsdagen den 23 Juni kl.20.43 då när Maria Svensson, din hustru, mördades, vad gjorde du då?
• Jag hade precis nattat barnen.
• Men lägger dem sig inte 20? Frågar Erik.
• Jo, men... det blev lite sent. Martin ville inte gå och lägga sig och han bara skrek, så det tog sig en tid. Säger Lasse med en osäker röst.
• Okej. Säger Erik lite misstänkt.
• Vad gjorde du mer?
• Satt och kolla lite på TV. Jag gör det inte så ofta har mycket jobb.
• Mycket jobb? Du sitter hemma en Fredag kl.11.00 och du säger att du har mycket jobb när vi sitter och jobbar 8 - 21 på kvällen. Säger Hans.
• Jo, men jag har tagit ledigt från jobbet efter det som har hänt. Svarar Lasse.
• Okej.
• Men det räcker för nu. Säger Erik.
• Okej, tack så mycket Erik. Och ha det bra.
• Detsamma. Hej då och krya på dig.
• Det ska jag.

Erik och Hans sätter sig i bilen och åker iväg.

• Han verkade lite osäker. Säger Hans.
• Men hans fru har dött, han kanske inte hittar orden.

De kommer till stationen och går in på sina kontor. Men det tar inte lång tid innan Sara rusar in i rummet.

- Hej Sara, vad är det?

• Kom till mig, så ska jag visa dig.
• Okej.
• Här, säger Sara.

Hon visar Maria Svenssons mobil fast på datorn.

• Hennes samtal har varit till en person 1 månad innan hon dog. Hon hade ringt 14 gånger till den här personen men inga SMS.
• Vad heter personen?
• Stefan.
• Stefan? Inget efternamn?
• Säkert, men inte här i telefonen. Säger Sara retsamt.
• Okej, ring honom och när han svarar så spårar du telefonen.

PiiiiiP...PiiiiiP...PiiiiiP.... det tar lång tid innan något svar, men efter några pip till så hör vi ett Hallå. Sara spårar numret och ser att han bor Sankt-Pauls Gatan 17. Hon lägger på och ropar på Erik. Erik kommer in.

• Vad är det?
• Sankt-Pauls Gatan 17. Säger Sara

Erik tar på sig kappan, ropar på Hans och alla tre begär sig till Stefan. De sätter sig i bilen och är på väg. Under bilturen är det tyst, ingen vill prata. När de är framme går dem ut från bilen och till den gamla porten. De går in, men de har ett problem, de vet inte var exakt han bor. Det finns ca 20 lägenheter i den här byggnaden. Sara kollar på namntavlan. Hon ser efternamnen och första bokstaven i förnamnet. Hon ser några namn som börjar på S, S.Lundberg, S.Aker och S.Larsson.

• Vi tar S.Aker, säger Hans.

De går uppför tre trappor och ser dörren med Aker. Erik knackar på försiktigt, inget svar. Plötsligt öppnas dörren, det är en 25-årig kvinna.

• Hej, är kan jag hjälpa er?
• Hej, mitt namn kommissarie Erik Jansson, och det här är Hans och Sara. Vad heter du?
• Stina Aker.
• Aha okej. Bor någon Stefan här?
• Nej, det är bara jag och min hund Flipper.

En liten hund kommer springande och skällande.

Erik säger förlåt och adjö. De beger sig till nästa person. Sara säger att de ska ta S.Larsson. Hans och Erik instämmer och de går upp en trappa till. Sara ringer på dörrklockan. En 35-årig man öppnar. Han har långt mörkt hår.

• Vad vill ni?
• Hej, mitt namn är kommissarie Erik Jansson, och det här är Hans och Sara. Vad heter du?

Han står tyst en stund.

• Peter...
• Bor du själv? frågar Hans
• Ja.
• Men då undrar varför in i helvete det står S.Larsson där nere.
• Det är tryckfel. Säger Peter osäkert.
• Jaha...

Hans drar ner Peter på golvet och sätter handklovar på honom. De går ner till bilen och drar in honom bilen. På väg mot stationen så försöker Peter slingra sig ur, men Hans, Erik och Sara sitter och håller i honom men säger inget. När de kommer fram så går de raka vägen in till förhörsrummet. Erik sätter på inspelningsbandet och Sara slår sig ner bredvid, som vanligt står Hans upp.

• Vad heter du? På riktigt den här gången säger Erik.

Peter suckar lite lätt och säger Stefan Larsson.

• Okej, hur gammal är du?
• 34
• Vet du vem Maria Svensson är?
• Mm. Vadå har det hänt något?
• Ja hon är död.

Stefan lägger pannan mot bordet och stänger ögonen.

• Det är kanske därför hon inte har svarat när jag har ringt. När hände det?
• Den 23 Juni, säger Sara.
• Fan, fan, fan, fan, säger Stefan.
• Hur känner du henne? Frågar Erik.

Det tar en stund innan Stefan svarar...

• Vi gick i samma skola när vi var små, säger Stefan lursamt.
• Jag tror dig inte, säger Hans

Stefan sväljer lite lätt.

• Nehä? Vad tror du? Frågar Stefan
• Jag tror hon är ditt ex.
• Nej hon är inte alls mitt ex, säger Stefan kraftfullt.
• Det är därför jag tror att det var du som döda henne.
• Hans, snälla? Säger Erik.
• Vadå? Vi har stött på det här förut, två människor lever ihop, en lämnar den andra och träffar någon ny medan den andra får ett helvete och dödar sedan personen.

Erik sitter tyst och funderar lite.

• Jojo det är så klart det kan vara det, men någonting inom mig känner att det inte är så. Men har du och Maria träffats på några andra sett?
• Ja.
• Jaha, vilka då? Var det ganska nyligen.
• Vi träffades för någon månad sedan.
• Jaha vad gjorde ni under tiden när vi träffades?

Stefan sitter tyst.

• Vad gjorde ni frågade jag, säger Erik.
• Vi hade fysiskt umgänge.

Alla i rummet sitter tyst och stilla. Men Erik sitter och funderar.

• Tack, säger Erik och går ut ur rummet.

Lasse har precis lagt barnen och håller på med disken, plötsligt ringer det på klockan. Lasse går fram och kollar genom kikhålet, det är Erik. Lasse öppnar.

• Hej Erik.
• Hejhej.
• Kom in.
• Tack.
• Vill du ha något, kaffe, te, vatten?
• Vatten skulle vara fint, säger Erik
• Då blir det vatten. Är det något speciellt du vill eller?

Medan han häller upp ett glas vatten.

• Jo faktiskt, varför dödade du din fru?

Lasse stannar upp och stänger av kranen.

• Va? Vad snackar du om?
• Varför dödade du din fru? Frågar Erik en gång till.

Allt hopp i Lasses ögon försvinner. Han tar vattenglaset och sätter sig soffan.

• Jag var tvungen, säger Lasse.
• Tvungen? Var du tvungen och döda din fru?
• Ja.
• Varför då?
• För att hon var otrogen mot mig.
• Hur började allting?
• För ungefär en månad sedan så började hon gå ut på kvällarna och ibland på dagarna. Hon sa att hon skulle handla, gå till tandläkaren ta blodprov och sådant. Men för en vecka sedan så tog jag hennes mobil, det stod massa samtal från en kille som hette Stefan. Det var ungefär 5 samtal per vecka och det var då jag förstod att hon var otrogen.

Så en kväll när hon skulle till ”Tandläkaren” för att dem sa att hon ”Behövde borra”. Då tänkte jag att jag skulle följa efter. Så när hon kom till Skansen så dödade jag henne.

• Okej men nu vill jag att du kommer med mig så åker vi till stationen.
• Mm.

Den 30 Juni är begravningen för Maria Svensson. Alla hennes kära står där, hennes barn, hennes vänner, föräldrar, Lasse, Stefan m.m. Erik går från begravningen och sätter sig i bilen. Plötsligt ringer det på hans telefon. Han svarar.

• Hallå?
• Hej Erik, det är Eva. Kom snabbt vattnet har gått, säger hon i panik.

Erik sätter gasen i botten och på 10 minuter är han framme. Han öppnar dörren till sitt hem och kliver in.

• Eva? Eva?
• Här inne Erik.

Erik går in i badrummet där han ser sin fru ligga av smärtor. Han drar upp henne och till bilen. Han sätter plattan i mattan medan Eva skriker av smärtor. Han är jätte nervös och är nära på att glömma bort vägen till sjukhuset. När de väl är framme möts de av sjukhus personalen. De tar hand om henne och lägger henne i ett rum, Erik följer efter. Han tar tag i hennes hand när hon skriker för fullt.

• Allt kommer bli bra älskling, säger Erik.
• Hon nickar tillbaks.

Hon tar nya tag och trycker allt vad hon har och äntligen så kommer barnet ut.

• Det är en flicka, säger sjukhus personalen.

Erik klipper navelsträngen och håller i henne.

• Vad ska hon heta? Frågar personalen.

Erik kollar ner på hennes ögon och säger.

- Maria.







Den skrattande polisen

Boken är skriven av Maj Sjöwall & Per Wahlöö

Den skrattande polisen är en deckarroman som handlar om ett massmord på en buss mitt i Stockholm.

Huvudkaraktärerna är den magre Martin Beck, som har ett dåligt äktenskap, den orubblige Gunvald Larson, med ett mycket livfullt äktenskap med en yngre fru, Kollberg som aldrig glömmer någonting och den sympatiske Norrlänningen Nordin, som tycker att Stockholm är pest.

Boken är skriven mest i dialogform, vilket gör den lite mer lättläst. Tyvärr är det många namn och fakta man måste hålla reda på. Det gör att boken åtminstone bitvis blir lite otydlig.

Jag valde den här boken för att min pappa rekommendera den, men jag kollar också på Beck filmerna och såg att det var om Beck så det var en bonus. Beck handlar oftast om att de löser mord och sådant, så jag tror den kommer handla om något mord, men jag vet inte vad, men jag hoppas på något bra.

En vecka senare

Nu har läst halva boken och det handlar om ett mord som jag trodde, men detta mord har hänt mitt i Stockholm, när en tvåvånings trafikbuss har vält mitt i natten på sin sista runda. Först trodde polisen att det var en olyckshändelse, men de 8 personerna inne i bussen har blivit ihjäl skjutna. Och när de undersökte bussen så hade de sett fotsteg på övervåningen som var så många så de skulle ta en timme att gå dem. Men Beck och hans kollegor gör allting för att kunna lösa det här.