Vad förväntar du dig av boken? jag förväntar mig att boken kommer vara spännande och fästande.Jag hoppas den kommer vara lika bra som filmen,eftersom jag älskar filmen, speciellt Joel Kinnama som är huvudpersonen. Egentligen gillar jag inte deckarböcker, jag läste mycket sådana böcker när jag var liten men slutade med de, eftersom jag tycket att det alltid handlade om samma saker. Det handlade alltid om två eller tre barn som blir vittne till något dom råkar se.Sedan ska dom reda ut mordet, rånet eller vad som har hänt. Oftast tycker jag att vissa deckarböcker är för komplicerade, jag gillar mest tjejböcker o som handlar om kärlek, jag gillar böcker som på minner lite om mitt egna liv. Jag kan t.ex. tröttna på fantasy böcker som är overkliga och för överdrivna. Men Snabba Cash har jag stora förväntningar över.Jag tycker det verkar spännande att han lever två olika liv. Ett liv där han är stureplans`bratsen’ och lever i överklassen, den andra världen säljer han kokain. Egentligen är han inte så rik som han ser ut att vara, snarrare tvärt om.
Prolog: Det börjar med att en tjej joggar och beskriver exakt vad hon ser och vad hon gör.Man vet inget mer om tjejen. Förutom att hon har bott någon stans men sedan flyttat till Stockholm och lever i överklassen. Hon joggar upp på djurgårds bron där det står en man och pratar i telefon, hon fr för sig att han pratar om henne, men hon fortsätter vidare. På slutet av bron finns en lådbil där det kommer två män ut springande och tar tag i henne, det kommer någon bakifrån, det var mannen som pratade i telefon. De sista hon tänker är att hon aldrig skulle flytta till Stockholm, en skitstad.
Sedan sker ett förhör med åklagaren Jorge Salinas om hans förråd som man har hittat kokain i. Han tvekar att det är hans och skyller på andra. Efter förhöret blir det ytligare ett förhör med ett vittne som påstår att de är Jorges kokain.
1 kapitel: Jorge beskriver hur ett liv ser ut i fängelset. Han trivs absolut inte och vill bara komma ut till det fria.Han tillhör ”knarkavdelningen”, det går runt knakhundar för att lukta sig till knaket. Men ändå får dom in knarket till fängelset, det kan gå till på följande vis: Barnen ger teckningar till sina pappor men som innehåller knark, som dom sitter och röker på taket där inte hundarna kan känna lukten. Han säger att en vän i kåken är inte en vän för livet, men har en vän som heter Rolando. Rolando har många kontakter som kan vara bra att ha om man vill rymma.Men han behöver lita på Rolando för att kunna fråga. Han testar honom på några sett och till slut fattar Rolando vad det är han vill, och han är redo att hjälpa till.
I det här kapitlet får man lära sig visa ord som dom använder i fängelset: Aina= polis Tjockt= jätte ex. tjockt bra Golade= skvallrade klantish= klantig
Kapitel 2: Johan beskriver sitt liv om att vara stureplans brattz. De befinner sig hemma hos en rik snubbe som har allt, just nu har dom förkrök och funderara på att gå på fest. Dom går på de häftiga festerna somm finns, och vet exakt vad som är inne och gäller just nu.
DJÄVULENS SON
Huvudpersonen: Jacob Jacob är 16 år och har precis börjat i gymnasiet, Nacka gymnasiet. Sommaren är slut och han orkar inte skolan, men samtidigt tycker han att det ska bli spännande eftersom det är en helt ny skolan men med samma gamla vänner. Jacob är med i det `coola gänget`. Det är de gäng som anses vara dom snyggaste på hela skolan, på helgerna gäller det att festa och supa. Det är sju i gänget, dom är kaxiga och om man inte visar respekt är det synd om den personen.Fast egentligen är inte Jacob riktigt en av dom, han hänger med men går mest i bakgrunden.Jacobs bästa kompis William, är inte häller en sådan ´häftig i gänget´, han är mer som Jacob i bakgrunden. Som person är Jacob snäll, lite kaxig (de har han fått från sitt umgänge), Jacob har ett himla temperament, ibland om något inte stämmer kan han bli riktig sur och vill ställa allt till rätta. Jacob gillar inte förändringar, speciellt inte när hans föräldrar skilde sig för 2 år sedan. det var det värsta som har hänt i hela hans liv. Det är en anledning till varför Jacob började hänga med ‘the bad boy’, hans slutade visa respekt till sina föräldrar, eftersom att dom svek honom. Annars är Jacob alltid glad och gillar att busa, speciellt med tjejerna i klassen. Det är en tjej, Happy som Jacob är fullkomligt förälskad i. Happy har långt blont hår med is blå ögon som glänser i solen och hon är just de happy. Alla älskar Happy, fast på inte på samma sätt som Jacob. Jacob har brunt hår med stora mörkbruna ögon.
redovisning.blogspot.com.jpg
Prolog När mina föräldrar separerades för två år sedan visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Mitt liv hade rasat samman. Först var jag en helt vanlig kille med inga bekymmer och besvär,men en eftermiddag förändrade allt. Jag kom hem från skolan en fredags eftermiddag, jag hade tänkt att plugga, men ovanligt nog var båda min föräldrarna hemma, borde inte dom vara på jobbet vid den här tiden!Istället satt dom i soffan och bad mig att göra sällskap. Min lilla syster kom ner springande från trappan i full fart och satt sig bredvid mig. Jag tyckte att mina föräldrar såg så bekymrade och besvärade ut, jag ville hjälpa dom på något sätt. Det var en tystnad som varade länge, men som sedan avbröts av att pappa.
ja, vi...
började han med, med en skakig och dyster röst. -hmm ja och mamma har funderat på detta länge och tillsammans kommit överens om detta, det betyder inte att vi inte ska ses lika mycket vi ska bara dela upp det, och vi kan ju ses allihopa tillsammans om ni vill... -KOM TILL SAK! brast jag ut, jag orkade inte lyssna på pappas babblande, kunde han bara säga vad det var han ville och sen skulle jag kunna börja plugga.
Okej, jag och mamma ska skiljas.
Hjärtat hoppade till! ”jag och mamma ska skiljas, jag och mamma ska skiljas, jag och mamma ska skiljas, jag och mamma ska skiljas, jag och mamma ska skiljas”det var det ända som han hörde och som upprepades om och om igen. Hur fan tänker dom! Tänker dom splittra på familjen. Kommer jag att bo i två olika hus, ha två olika familjer,en låtsas mamma, en låtsas pappa, ett låtsas syskon. Jag vill inte ha låtsas, jag vill ha riktiga, min riktiga familj. jag behöver inget låtsas syskon, jag har min egna lilla syster Isabella.Nej, detta får inte hända, detta får absolut inte hända. Det borde finnas som en lag att man inte får skiljas om man har barn. Mamma och pappa älskar ju varandra, det är ju så det ska vara. Isabella fattade ingeting, jag satt helt tyst och fattade inte häller vad som hade hänt, fattade inte att detta kunde hända just mig. Jag tog min blå jacka som hängde på stolen, satt på mig dom bekvämaste skorna så att jag skulle kunna springa så långt bort från helvetet som möjligt. Helvetet som en gång kallades mitt liv.
kapitel.1:
Ding Dong, ding dong.
- ska vi bara gå in, säger William som har dåligt tålamod och är sugen på fest. Det är han alltid, att komma bort från världen och glömma allt annat, de e grejer de.
- men det kan vi ju inte göra.
- kom igen, man förväntar sig ju ändå att vi kommer, de e en självklarhet.
ding dong, ding dong
-nej, vi väntar! visst vet väll alla att vi ska komma, men ändå jag skulle inte vilja att folk bara klev in i mitt hust utan att fråga.
så nej vi väntar.
Efter säkert 10 minuter är det någon som hör ett plingande bakom den dundrande musiken. jacob och william kliver in i den fullproppade vilan som luktar rök och sprit.
- William och Jacob är här! hör man någon skrek inne i folkmassan, de hälsar på dom flesta.dom flesta dansar eller är ute på den stora altanen och pratar med varandra. Jag orkar inte vara social, det sitter några killar som är lite äldre än mig och dricker en blandad drink som är alldeles knallgrön, den ser rätt så nice ut, jag slår mig ner.
Tar en stor klunk av den knallgröna drinken. Blä den smakar spenat, försöker svälja men får bara upp kräks smaken. Kan inte hålla kvar det, måste få ut de. Jag sprutar ut den vidriga spenatdrickan på killen som sitter bredvid mig. Oj nej det är kört jag kommer bli utslängd från festen och aldrig komma tillbaka igen. Men nej så gick det inte till, killarna runt bordet bara skrattade och puttade på den killen som nu var blöt och stank. Den ena kille viskar till de andra killarna någonting, dom nickar till varandra och två killar beger sig mot hallen. När det kommer tillbaka har det med sig en ryggsäck. De slänger fram ryggsäcken på bordet och tar fram två små påsar. KNARK!
-ska du ha eller?
-VA? Jacob vaknar till från att ha suttit och stirrat på påsarna som ligger på bordet framför honom.
Mer hinner det inte säga för än Franky, Johan,Charlie, Morgan och Daniel slår sig ner runt dom och jublar när det ser knarket.
Va? nu fattar Jacob ingeting, hans egna kompisar, dom han umgås med i skolan, dom han är med på helgerna knarkar dom?
Jacob sitter med och ser på ett tag tills han inte står ut längre. Jacob springer hem där Lennart och mamma sitter och tittar på TV i soffan.
-Hejsan gubben, säger mamma med hennes snälla och vänliga röst.
Jacob pustar ut, den röster får honom att lunga ner sig, det får honom att tänka på att om man ska berätta för dom om knarket.
Jacob slår sig ner i soffan, sitter tyst ett tag och sedan tar ett djupt andetag och..
- Det var knark på festen!
- hm? båda tittar upp från TVn.
Jacob berättade hela historien från början till slut. Lennart frågar Jacob om han skulle kunna ta reda på vart dom får knarket ifrån.
Jacob vet inte vad han ska göra. Ska han svika sina kompisar, eller ska han svika Lennart. Han skulle ju jätte gärna vilja svika Lennart men om han gör det sviker han mamma också, och de kan han inte göra. Kapitel 2 Måndagen är här, helgen har slutat och en ny vecka har börjat. Jacob har ännu inte bestämt vad han ska göra på vägen till skolan.
Vad ska jag ta mig till? om killarna får veta att det är jag som har skvallrat till djävulen, är jag tvungen och bytta skolan och då kommer jag inte kunna träffa Happy och jag klara mig inte utan Happy! Eller så kommer jag tolkas som en hjälte som har räddat ungdomarna från fördärva sina liv, då tror jag Happy skulle bli rätt så imponerande.Lennart har i och för sig lovat att ingen kommer få redan på någonting. uhm? nää nu har jag bestämt mig....Jag ska hjälpa polisen, även kallad djävulen.
Skolan är som vanligt, min tacktik är att inte se ett dug misstänksam ut men ändå intresserad och veta mycket om knark. Kapitel 3 Det är fredag, helgen närmar sig, dags att sätt igång med planA.
Det är den sista lektionen och klockorna ringer ut, Morgan och Charlie som går med fullfart genom korridorerna, Jacob kommer ifatt och erbjuder att vara hos honom för lite "förkrök" med killarna.
Planen ska gå till på följande vis: under förkröket frågar Jacob lite diskret om knarket, och undrar om han skulle kunna få lite.
Under kvällen sitter dom runt köksbordet som är täckt av flaskor och ölburkar.
Nu tänker Jacob, nu när dom har fått lite alkohol i sig och kanske inte vet vad dom svarar på.
-tjaa, jag tänkte på det där förra helgen, men knarket, ni vet inte var man kan få tag i de?
-Joo men självklart, vi ska ditt i morgon, följ med då!
Jacob pustar ut, inte viste jag att det skulle bli så här enkelt.
-men, han tittar djupt in i jacobs ögon
-men du får lova att inte berätta för någon, absolut ingen!
-ehehe jag absolut heheh. det var jag vist inte berädd på, dom där ögonen som kändes som om han borra rätt in i mig och kunde se vad jag döljer.
Kapitel 4 Lördagen är kommen....
Jag går fram och tillbaka mellan mitt rum och köket hela tiden, fram och tillbaka, fram och tillbaka, det går bara inte att sluta. Mamma och Lennart sitter i köksbordet och tittar på mig med undrande blickar. Har berättat allt för dom, tyvärr ville dom veta allt exakt i detaljer så det tog hela lördags morgonen. Lennart har fixat så att det finns en GPS på min mobil så att han kan spåra vart vi tar vägen ikväll, när jag skickar ett sms på mobilen till Lennart är han och hans poliskolega redo.
Jag skulle möta gänget vid stationen kl.19.00, jag är där lite innan för att vara extra noga så att inget går fel.
Vi tar tåget till en Station och går av, vi går en bit förbi en skog tills vi kommer till en bro. Istället för att gå över går vi under bron där det står två andra killar. Dom är biffiga och har svarta luvor över huvudet, tyvärr kan jag inte se ansiktet på dom det är alldeles för mörkt. En av de biffiga killarna säger åt alla att ge sina mobiler. Åå NEEEJ! Lennart skulle skicka sms för att se om allt går bra, om det nu skulle hända att dom har vapen eller annat skulle jag bara bekräfta att alla var OK. Det ända jag kan göra är att se lugn och cool ut. Det börjar prata om kostnaden som jag är helt ointresserad av, dom avbryts plötsligt av ett plingande från mobilerna! nejnejnjenej det får inte vara min! DOM KOMMER DÖDA MIG!
En kille läser upp medelandet: går allt bra? vet du vem som är säljaren? vi är påväg!
-VEMS JÄVLA MOBIL ÄR DET HÄR!
ojnej vad ska jag gör, antingen springer jag där ifrån, men det är knappast någon idé dom skulle ändå komma ifatt mig.
-Det är Jacobs hör jag en röst säga bakom mig.
-VA FAN! vilka är det som är på väg hit? den biffiga kille tar tag om min krage och trycker in mig mot brons pelare.
-pappa, säger jag med en ljus och mesig röst i jämförelse med deras
Morgan vrålar ur sig: HAN ÄR JU FÖRFAN EN DJÄVUL!
-SHIT, kom vi sticker! Skriker dom och är på väg att springa iväg, vänder genast om och tar ett stadigt grep om mig och trycker upp mig i pelaren och ger ett hårt slag som träffa rätt in i revbenen sedan ett i huvudet som får allt att bli svart. Alla slänger iväg de dom höll på med och ruschar iväg.Jag blev lämnad kvar underbron,kan knappt andas. Försöker ta hjälp av pelaren att resa mig men det är omöjligt......
Kapitel 5
Jacob, jacob, jacob hör jag en röst ropa. Försöker öppna ögonen men de är bara dimmigt. jag blinkar ett par gånger det är en äcklig känsla att inte kunna se, jag blinka några extra gånger och synen blir tydligare och tydligare. Tillslut ser jag att det är Lennart och min lilla syster som tittar på mig medans jag ligger i soffan, jag känner mig yr. Lennart berättar att dom hittade mig under bron tack vare GPSN.
Jag har legat i sängen hela dagen och undrat om jag någon gång kommer kunna le igen.
Kapitel 6
Tisdagen är här, jag gick inte i måndags för att jag inte hade någon ork eller vilja.
På vägen till skolan är jag nära att vända hem igen, men jag är stark och tanken på Happy får mig att ångra mig direkt.
Jag går igenom skolgården där alla riktar sina blickar mot mig, en kille i 3 sitter på en bänk som röker och pekar på mig samtidigt som han viskar något till de andra. Jag börjar gå snabbare, små springa nästan.Vill bara här ifrån, men det är försent. När jag går igenom korridoren är det en kille som stöter till mig så att jag flyger in mot skåpen.
-Djävulens son! Säger han innan han går där ifrån
Jag stå bara och gapar, fattar inte vad han menar. I klassen är det inte många som vet något om något, förutom Morgan, Daniel, John och Charlie. Dem har inte pratat med mig under hela dagen. Jag och William är med varandra på rasten. Vi går ut i skogen som ligger bredvid skolan.
-Jacob, vi borde nog inte vara vänner mer!
-VA? vad pratar han nu om, jag fattar ingeting.
-mm, vi borde inte vara med varandra! säger han men en liten irriterande röst.
-VA? skäms han över mig, jag fattar fortfarande inte vad han menar.
-MEN FATTA! JAG VILL INTE VARA MED DIG MERA! skriker han och har rödsprängda ögon. Han har en minn som är omöjlig att beskriva som jag aldrig har sett förut.
Jag vill inte veta mer och springer därifrån, jag springer hem! Slänger mig på sängen och känner att tårarna kommer. Dem rinner ner för kinderna, han var min ända vän!
Kapitel 7
Ligger i sängen till middagen och mamma kommer in med en talrik med tacos. Det är min favorit mat men jag vill inte ha, är inte sugen just nu, kommer bara spy känns det som.
Mamma kommer in igen efter ett tag, jag har vist somnat. Hon sätter sig på säng kanten och säger..
- Du har besök.
jag går ner till hallen känner på mig att det är något mystiskt. När jag kommit ner står William vid dörrgaveln. Vi säger ingeting utan bara går in i köket. Jag tar farm två koppar med oboy och mjölk i, det vet jag att han gillar. Jag sätter mig ner mitt emot honom.
-Förlåt för det där idag, började han med.
-jag viste inte vad jag skulle göra! John misstänker att jag är med dig! alltså att jag också är en "svikare" Om dom inte tror det kan jag hjälpa till att lista ut vem som är langaren! fattar du ??
All ilska, all hat, all svek bara försvinner ur min kropp och jag bara flyger upp.
-Jag viste att det var något märkligt med dig! hahaha vi skrattar ett långtag tills Lennart kommer hem och vi berättar hur denna plan ska gå till, men denna gång ska dom lyckas.
Plan2:
Jacob&William ska totalt sluta umgås, så att man inte misstänker något
William ska försäkra gänget om att han är på deras sida, och att dom kan lita på honom.
William ska vara totalt intresserad och inne i knark, det innebär att han måste plugga på olika knark sorter och vad dom står för och allt sådant.
William ska försöka få reda på vad langarna heter.
Om han inte lyckas ta reda på namn, ska han beskriva hur dom ser ut.
Sedan ska William beskriva på polisstationen exakt hur langarna ser ut, på så sätt kan man identifiera dom och ta reda på vilka dom är.
Och sedan ska William och Jacob få åka till Madrid och titta på fotboll om planen går igenom :)
Dagen där på kände sig Jacob lite ensam trots att han visste att William är han vän. När den långa dagen äntligen är slut är Jacob på väg till sitt skåp för att ta sina grejor , men då kommer Happy springande bakom honom.
-Hejsan Jacob, säger hon med ett leende på läpparna.
-Jag ler tillbaka trots att jag vet att jag ser ut som en liten rund bäver när jag ler, men man kan inte motstå när man ser på Happy.
-Vart ska du ta vägen?
Ääh de var en liten oväntad fråga som Jacob inte var beredd på.
-Jag ska bara hem, vill du joina? frågar jag utan att tänka mig för, jag skulle ju hämta min lilla syster idag! å nej har förstört min enda chans att vara med Happy.
-Ja jätte gärna, ska bara hämta mina grejor, säger hon snabbt innan hon ger sig av.
Nu måste han komma på någon ursäkt att hans mamma är sjuk så att hon tyvärr inte kan följa med eller något liknande. men när hon börjar närma sig kommer det ur honom
-jo, på vägen hem, skulle vi kunna hämta min lillasyster på vägen hem?
-Ja, det klart, säger hon som om det var en självklarhet.
. Det var skönt att Isabella följde med, hon är så gullig och pratar om allting, varför var jag nervös för det. När vi kommer hem går vi upp på mitt rum och jag visar henne några COD spel jag brukar spela, och konstigt nog vill Happy testa att spela en omgång.Även fast det inte går så bra för henne så är det roligt. Efter några omgångar går vi ner till köket och hon bakar muffinsar som bara smälter i munnen. När jag stänger dörren efter att ha precis vinkat hej då till henne sätter jag mig ner och kan inte fatta att hon har varit här, hon har suttit på min säng, på min skrivbordsstol, spelat mitt spel. Just när jag sitter där får jag ett sms... Från Happy: "Vi har Happy, om du säger till Djävulen, finn hon inte kvar"
Mitt hjärta hoppa till, läser om det flera flera gånger innan jag fattar vad det egentligen står. Tar tag i jackan och skorna och springer ut, springer in i olika gator, vilken väg tog hon. Långt borta ser jag två stora män som håller fast något ting....kan inte riktigt se exakt vad det är. Jag springer längre fram för att se.Där ser jag..... Det är HAPPY som dom håller fast. Jag får fart och springer ännu längre fram. En av killarna har kommer fram till mig, han har en luva på sig som täcker han ansikte. Den andra kille tar tag i hennes hår och drar ett fast grep och drar till ordentlig. Happy skriker, så att det skaver i öronen, det är inget härligt ljud, man hör att hon lider.
-Lovar du att inte säga till någon? säger han och kommer fram under lyktstolpen och jag kan se hans ansikte nu, jag känner igen honom men kan inte komma på vart ifrån.
-SLÄPP HENNE! skriker jag till svar.
- Du måste lova att inte säga till någon, annars kommer det hända något riktigt hemskt med dig och Happy.
nejnejnej det får inte hända, inte med Happy, ni kan göra vad som helst med mig bara ni inte rör Happy.
-Tror du seriöst att jags skulle göra illa min egna syster haha? säger han med en skrattretande röst.
Nu känner han igen honom, det är ju Happy storbror.
-Men tror du seriöst att Happy skulle vilja vara med en sån som du? haha du är ju bara en lite mes!
-VA? nu hajar jag inte, säger jag med en förvånad röst.
-Men hon var ju bara med dig för att få reda på lite fakta.
Jacob vet inte vad han ska göra, han känner att tårarna börjar välla fram. jag klara inte av mer och springer där ifrån så snabbt jag bara kan.
-DJÄVULENS SON! skriker han efter honom.
Nu fattar jag vad dom egentligen menar med det, det är ju jag som är son till en polis. Jag springer med långa snabba steg, svänger runt hörnet, öppnar grinden, rushar fram på grus gången så att gruset yrar runt som små orkaner, upp för trappan med små snabba steg, rycker tag i handtaget, öppnar dörren, äntligen hemma.
Kapitel 8
Har varit hos farmor och farfar hela helgen, pappren har skickas in till den nya skolan, börjar där på måndag. Är så skönt att komma till några man inte känner,några som inte vet vem man är eller vad man har gjort. När jag kliver ur bilen efter att ha varit hos farmor och farfar sitter William och... Happy? vad gör hon här?
-Tja Jacob vi skulle vilja prata med dig,säger dom om tar tag i mig i var sin arm.
Jag ser att Lennart som tyvärr inte kunde följa med över helgen angående ett uppdrag på jobbet står nu i bakgrunden och flinar, de flin han alltid har när han är riktigt nöjd över sig själv.
-VI HAR TAGIT FAST DOM! skriker Happy som inte kan hålla sig längre.
Jag fattar direkt vad dom menar, jag som oftast brukar vara väldigt trög fattad, men nu förstod jag precis vad dom menade.
-Men hur? det var en sak jag inte fattade
- Jag har alltid vetat att det är min brors och hans polare, men om jag skulle skvallra till polisen skulle dom veta att det var jag, så därför fick poliserna vet vart deras gömställe var. William var med och gjorde samma plan som du misslyckades med. Så nu kommer dom sitta i fängelse ett tag.
-Men det är ju din egna bror? jag fattar inte att hon har satt ditt sin egna bror.
-Jo, det var en anledning till att jag inte skvallrade från hela första början, men jag stod inte ut längre att han slog in mamma och mig, det hände bara ibland när han var sur och full.Och min bror sa att han skulle göra illa dig om inte jag gick hem till dig för att ta reda på lite fakta om dig och din familj, för att sedan hota dig så att du inte skulle skvallra.
Ingen har något mer att tilläga, vi bara brister ut i skratt.
Vad förväntar du dig av boken? jag förväntar mig att boken kommer vara spännande och fästande.Jag hoppas den kommer vara lika bra som filmen,eftersom jag älskar filmen, speciellt Joel Kinnama som är huvudpersonen. Egentligen gillar jag inte deckarböcker, jag läste mycket sådana böcker när jag var liten men slutade med de, eftersom jag tycket att det alltid handlade om samma saker. Det handlade alltid om två eller tre barn som blir vittne till något dom råkar se.Sedan ska dom reda ut mordet, rånet eller vad som har hänt. Oftast tycker jag att vissa deckarböcker är för komplicerade, jag gillar mest tjejböcker o
som handlar om kärlek, jag gillar böcker som på minner lite om mitt egna liv. Jag kan t.ex. tröttna på fantasy böcker som är overkliga och för överdrivna.
Men Snabba Cash har jag stora förväntningar över.Jag tycker det verkar spännande att han lever två olika liv. Ett liv där han är stureplans`bratsen’ och lever i överklassen, den andra världen säljer han kokain. Egentligen är han inte så rik som han ser ut att vara, snarrare tvärt om.
Prolog:
Det börjar med att en tjej joggar och beskriver exakt vad hon ser och vad hon gör.Man vet inget mer om tjejen. Förutom att hon har bott någon stans men sedan flyttat till Stockholm och lever i överklassen. Hon joggar upp på djurgårds bron där det står en man och pratar i telefon, hon fr för sig att han pratar om henne, men hon fortsätter vidare. På slutet av bron finns en lådbil där det kommer två män ut springande och tar tag i henne, det kommer någon bakifrån, det var mannen som pratade i telefon. De sista hon tänker är att hon aldrig skulle flytta till Stockholm, en skitstad.
Sedan sker ett förhör med åklagaren Jorge Salinas om hans förråd som man har hittat kokain i. Han tvekar att det är hans och skyller på andra. Efter förhöret blir det ytligare ett förhör med ett vittne som påstår att de är Jorges kokain.
1 kapitel: Jorge beskriver hur ett liv ser ut i fängelset. Han trivs absolut inte och vill bara komma ut till det fria.Han tillhör ”knarkavdelningen”, det går runt knakhundar för att lukta sig till knaket. Men ändå får dom in knarket till fängelset, det kan gå till på följande vis: Barnen ger teckningar till sina pappor men som innehåller knark, som dom sitter och röker på taket där inte hundarna kan känna lukten. Han säger att en vän i kåken är inte en vän för livet, men har en vän som heter Rolando. Rolando har många kontakter som kan vara bra att ha om man vill rymma.Men han behöver lita på Rolando för att kunna fråga. Han testar honom på några sett och till slut fattar Rolando vad det är han vill, och han är redo att hjälpa till.
I det här kapitlet får man lära sig visa ord som dom använder i fängelset:
Aina= polis
Tjockt= jätte ex. tjockt bra
Golade= skvallrade
klantish= klantig
Kapitel 2: Johan beskriver sitt liv om att vara stureplans brattz. De befinner sig hemma hos en rik snubbe som har allt, just nu har dom förkrök och funderara på att gå på fest. Dom går på de häftiga festerna somm finns, och vet exakt vad som är inne och gäller just nu.
DJÄVULENS SON
Huvudpersonen: Jacob
Jacob är 16 år och har precis börjat i gymnasiet, Nacka gymnasiet. Sommaren är slut och han orkar inte skolan, men samtidigt tycker han att det ska bli spännande eftersom det är en helt ny skolan men med samma gamla vänner.
Jacob är med i det `coola gänget`. Det är de gäng som anses vara dom snyggaste på hela skolan, på helgerna gäller det att festa och supa. Det är sju i gänget, dom är kaxiga och om man inte visar respekt är det synd om den personen.Fast egentligen är inte Jacob riktigt en av dom, han hänger med men går mest i bakgrunden.Jacobs bästa kompis William, är inte häller en sådan ´häftig i gänget´, han är mer som Jacob i bakgrunden. Som person är Jacob snäll, lite kaxig (de har han fått från sitt umgänge), Jacob har ett himla temperament, ibland om något inte stämmer kan han bli riktig sur och vill ställa allt till rätta. Jacob gillar inte förändringar, speciellt inte när hans föräldrar skilde sig för 2 år sedan. det var det värsta som har hänt i hela hans liv. Det är en anledning till varför Jacob började hänga med ‘the bad boy’, hans slutade visa respekt till sina föräldrar, eftersom att dom svek honom. Annars är Jacob alltid glad och gillar att busa, speciellt med tjejerna i klassen. Det är en tjej, Happy som Jacob är fullkomligt förälskad i. Happy har långt blont hår med is blå ögon som glänser i solen och hon är just de happy. Alla älskar Happy, fast på inte på samma sätt som Jacob. Jacob har brunt hår med stora mörkbruna ögon.
Prolog
När mina föräldrar separerades för två år sedan visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Mitt liv hade rasat samman. Först var jag en helt vanlig kille med inga bekymmer och besvär,men en eftermiddag förändrade allt. Jag kom hem från skolan en fredags eftermiddag, jag hade tänkt att plugga, men ovanligt nog var båda min föräldrarna hemma, borde inte dom vara på jobbet vid den här tiden!Istället satt dom i soffan och bad mig att göra sällskap. Min lilla syster kom ner springande från trappan i full fart och satt sig bredvid mig. Jag tyckte att mina föräldrar såg så bekymrade och besvärade ut, jag ville hjälpa dom på något sätt. Det var en tystnad som varade länge, men som sedan avbröts av att pappa.
- ja, vi...
började han med, med en skakig och dyster röst.-hmm ja och mamma har funderat på detta länge och tillsammans kommit överens om detta, det betyder inte att vi inte ska ses lika mycket vi ska bara dela upp det, och vi kan ju ses allihopa tillsammans om ni vill...
-KOM TILL SAK! brast jag ut, jag orkade inte lyssna på pappas babblande, kunde han bara säga vad det var han ville och sen skulle jag kunna börja plugga.
- Okej, jag och mamma ska skiljas.
Hjärtat hoppade till! ”jag och mamma ska skiljas, jag och mamma ska skiljas, jag och mamma ska skiljas, jag och mamma ska skiljas, jag och mamma ska skiljas”det var det ända som han hörde och som upprepades om och om igen. Hur fan tänker dom! Tänker dom splittra på familjen. Kommer jag att bo i två olika hus, ha två olika familjer,en låtsas mamma, en låtsas pappa, ett låtsas syskon. Jag vill inte ha låtsas, jag vill ha riktiga, min riktiga familj. jag behöver inget låtsas syskon, jag har min egna lilla syster Isabella.Nej, detta får inte hända, detta får absolut inte hända. Det borde finnas som en lag att man inte får skiljas om man har barn. Mamma och pappa älskar ju varandra, det är ju så det ska vara. Isabella fattade ingeting, jag satt helt tyst och fattade inte häller vad som hade hänt, fattade inte att detta kunde hända just mig. Jag tog min blå jacka som hängde på stolen, satt på mig dom bekvämaste skorna så att jag skulle kunna springa så långt bort från helvetet som möjligt. Helvetet som en gång kallades mitt liv.kapitel.1:
Ding Dong, ding dong.
- ska vi bara gå in, säger William som har dåligt tålamod och är sugen på fest. Det är han alltid, att komma bort från världen och glömma allt annat, de e grejer de.
- men det kan vi ju inte göra.
- kom igen, man förväntar sig ju ändå att vi kommer, de e en självklarhet.
ding dong, ding dong
-nej, vi väntar! visst vet väll alla att vi ska komma, men ändå jag skulle inte vilja att folk bara klev in i mitt hust utan att fråga.
så nej vi väntar.
Efter säkert 10 minuter är det någon som hör ett plingande bakom den dundrande musiken. jacob och william kliver in i den fullproppade vilan som luktar rök och sprit.
- William och Jacob är här! hör man någon skrek inne i folkmassan, de hälsar på dom flesta.dom flesta dansar eller är ute på den stora altanen och pratar med varandra. Jag orkar inte vara social, det sitter några killar som är lite äldre än mig och dricker en blandad drink som är alldeles knallgrön, den ser rätt så nice ut, jag slår mig ner.
Tar en stor klunk av den knallgröna drinken. Blä den smakar spenat, försöker svälja men får bara upp kräks smaken. Kan inte hålla kvar det, måste få ut de. Jag sprutar ut den vidriga spenatdrickan på killen som sitter bredvid mig. Oj nej det är kört jag kommer bli utslängd från festen och aldrig komma tillbaka igen. Men nej så gick det inte till, killarna runt bordet bara skrattade och puttade på den killen som nu var blöt och stank. Den ena kille viskar till de andra killarna någonting, dom nickar till varandra och två killar beger sig mot hallen. När det kommer tillbaka har det med sig en ryggsäck. De slänger fram ryggsäcken på bordet och tar fram två små påsar. KNARK!
-ska du ha eller?
-VA? Jacob vaknar till från att ha suttit och stirrat på påsarna som ligger på bordet framför honom.
Mer hinner det inte säga för än Franky, Johan,Charlie, Morgan och Daniel slår sig ner runt dom och jublar när det ser knarket.
Va? nu fattar Jacob ingeting, hans egna kompisar, dom han umgås med i skolan, dom han är med på helgerna knarkar dom?
Jacob sitter med och ser på ett tag tills han inte står ut längre. Jacob springer hem där Lennart och mamma sitter och tittar på TV i soffan.
-Hejsan gubben, säger mamma med hennes snälla och vänliga röst.
Jacob pustar ut, den röster får honom att lunga ner sig, det får honom att tänka på att om man ska berätta för dom om knarket.
Jacob slår sig ner i soffan, sitter tyst ett tag och sedan tar ett djupt andetag och..
- Det var knark på festen!
- hm? båda tittar upp från TVn.
Jacob berättade hela historien från början till slut. Lennart frågar Jacob om han skulle kunna ta reda på vart dom får knarket ifrån.
Jacob vet inte vad han ska göra. Ska han svika sina kompisar, eller ska han svika Lennart. Han skulle ju jätte gärna vilja svika Lennart men om han gör det sviker han mamma också, och de kan han inte göra.
Kapitel 2
Måndagen är här, helgen har slutat och en ny vecka har börjat. Jacob har ännu inte bestämt vad han ska göra på vägen till skolan.
Vad ska jag ta mig till? om killarna får veta att det är jag som har skvallrat till djävulen, är jag tvungen och bytta skolan och då kommer jag inte kunna träffa Happy och jag klara mig inte utan Happy! Eller så kommer jag tolkas som en hjälte som har räddat ungdomarna från fördärva sina liv, då tror jag Happy skulle bli rätt så imponerande.Lennart har i och för sig lovat att ingen kommer få redan på någonting. uhm? nää nu har jag bestämt mig....Jag ska hjälpa polisen, även kallad djävulen.
Skolan är som vanligt, min tacktik är att inte se ett dug misstänksam ut men ändå intresserad och veta mycket om knark.
Kapitel 3
Det är fredag, helgen närmar sig, dags att sätt igång med planA.
Det är den sista lektionen och klockorna ringer ut, Morgan och Charlie som går med fullfart genom korridorerna, Jacob kommer ifatt och erbjuder att vara hos honom för lite "förkrök" med killarna.
Planen ska gå till på följande vis: under förkröket frågar Jacob lite diskret om knarket, och undrar om han skulle kunna få lite.
Under kvällen sitter dom runt köksbordet som är täckt av flaskor och ölburkar.
Nu tänker Jacob, nu när dom har fått lite alkohol i sig och kanske inte vet vad dom svarar på.
-tjaa, jag tänkte på det där förra helgen, men knarket, ni vet inte var man kan få tag i de?
-Joo men självklart, vi ska ditt i morgon, följ med då!
Jacob pustar ut, inte viste jag att det skulle bli så här enkelt.
-men, han tittar djupt in i jacobs ögon
-men du får lova att inte berätta för någon, absolut ingen!
-ehehe jag absolut heheh. det var jag vist inte berädd på, dom där ögonen som kändes som om han borra rätt in i mig och kunde se vad jag döljer.
Kapitel 4
Lördagen är kommen....
Jag går fram och tillbaka mellan mitt rum och köket hela tiden, fram och tillbaka, fram och tillbaka, det går bara inte att sluta. Mamma och Lennart sitter i köksbordet och tittar på mig med undrande blickar. Har berättat allt för dom, tyvärr ville dom veta allt exakt i detaljer så det tog hela lördags morgonen. Lennart har fixat så att det finns en GPS på min mobil så att han kan spåra vart vi tar vägen ikväll, när jag skickar ett sms på mobilen till Lennart är han och hans poliskolega redo.
Jag skulle möta gänget vid stationen kl.19.00, jag är där lite innan för att vara extra noga så att inget går fel.
Vi tar tåget till en Station och går av, vi går en bit förbi en skog tills vi kommer till en bro. Istället för att gå över går vi under bron där det står två andra killar. Dom är biffiga och har svarta luvor över huvudet, tyvärr kan jag inte se ansiktet på dom det är alldeles för mörkt. En av de biffiga killarna säger åt alla att ge sina mobiler. Åå NEEEJ! Lennart skulle skicka sms för att se om allt går bra, om det nu skulle hända att dom har vapen eller annat skulle jag bara bekräfta att alla var OK. Det ända jag kan göra är att se lugn och cool ut. Det börjar prata om kostnaden som jag är helt ointresserad av, dom avbryts plötsligt av ett plingande från mobilerna! nejnejnjenej det får inte vara min! DOM KOMMER DÖDA MIG!
En kille läser upp medelandet:
går allt bra? vet du vem som är säljaren? vi är påväg!
-VEMS JÄVLA MOBIL ÄR DET HÄR!
ojnej vad ska jag gör, antingen springer jag där ifrån, men det är knappast någon idé dom skulle ändå komma ifatt mig.
-Det är Jacobs hör jag en röst säga bakom mig.
-VA FAN! vilka är det som är på väg hit? den biffiga kille tar tag om min krage och trycker in mig mot brons pelare.
-pappa, säger jag med en ljus och mesig röst i jämförelse med deras
Morgan vrålar ur sig: HAN ÄR JU FÖRFAN EN DJÄVUL!
-SHIT, kom vi sticker! Skriker dom och är på väg att springa iväg, vänder genast om och tar ett stadigt grep om mig och trycker upp mig i pelaren och ger ett hårt slag som träffa rätt in i revbenen sedan ett i huvudet som får allt att bli svart. Alla slänger iväg de dom höll på med och ruschar iväg.Jag blev lämnad kvar underbron,kan knappt andas. Försöker ta hjälp av pelaren att resa mig men det är omöjligt......
Kapitel 5
Jacob, jacob, jacob hör jag en röst ropa. Försöker öppna ögonen men de är bara dimmigt. jag blinkar ett par gånger det är en äcklig känsla att inte kunna se, jag blinka några extra gånger och synen blir tydligare och tydligare. Tillslut ser jag att det är Lennart och min lilla syster som tittar på mig medans jag ligger i soffan, jag känner mig yr. Lennart berättar att dom hittade mig under bron tack vare GPSN.
Jag har legat i sängen hela dagen och undrat om jag någon gång kommer kunna le igen.
Kapitel 6
Tisdagen är här, jag gick inte i måndags för att jag inte hade någon ork eller vilja.
På vägen till skolan är jag nära att vända hem igen, men jag är stark och tanken på Happy får mig att ångra mig direkt.
Jag går igenom skolgården där alla riktar sina blickar mot mig, en kille i 3 sitter på en bänk som röker och pekar på mig samtidigt som han viskar något till de andra. Jag börjar gå snabbare, små springa nästan.Vill bara här ifrån, men det är försent. När jag går igenom korridoren är det en kille som stöter till mig så att jag flyger in mot skåpen.
-Djävulens son! Säger han innan han går där ifrån
Jag stå bara och gapar, fattar inte vad han menar. I klassen är det inte många som vet något om något, förutom Morgan, Daniel, John och Charlie. Dem har inte pratat med mig under hela dagen. Jag och William är med varandra på rasten. Vi går ut i skogen som ligger bredvid skolan.
-Jacob, vi borde nog inte vara vänner mer!
-VA? vad pratar han nu om, jag fattar ingeting.
-mm, vi borde inte vara med varandra! säger han men en liten irriterande röst.
-VA? skäms han över mig, jag fattar fortfarande inte vad han menar.
-MEN FATTA! JAG VILL INTE VARA MED DIG MERA! skriker han och har rödsprängda ögon. Han har en minn som är omöjlig att beskriva som jag aldrig har sett förut.
Jag vill inte veta mer och springer därifrån, jag springer hem! Slänger mig på sängen och känner att tårarna kommer. Dem rinner ner för kinderna, han var min ända vän!
Kapitel 7
Ligger i sängen till middagen och mamma kommer in med en talrik med tacos. Det är min favorit mat men jag vill inte ha, är inte sugen just nu, kommer bara spy känns det som.
Mamma kommer in igen efter ett tag, jag har vist somnat. Hon sätter sig på säng kanten och säger..
- Du har besök.
jag går ner till hallen känner på mig att det är något mystiskt. När jag kommit ner står William vid dörrgaveln. Vi säger ingeting utan bara går in i köket. Jag tar farm två koppar med oboy och mjölk i, det vet jag att han gillar. Jag sätter mig ner mitt emot honom.
-Förlåt för det där idag, började han med.
-jag viste inte vad jag skulle göra! John misstänker att jag är med dig! alltså att jag också är en "svikare" Om dom inte tror det kan jag hjälpa till att lista ut vem som är langaren! fattar du ??
All ilska, all hat, all svek bara försvinner ur min kropp och jag bara flyger upp.
-Jag viste att det var något märkligt med dig! hahaha vi skrattar ett långtag tills Lennart kommer hem och vi berättar hur denna plan ska gå till, men denna gång ska dom lyckas.
Plan2:
Dagen där på kände sig Jacob lite ensam trots att han visste att William är han vän. När den långa dagen äntligen är slut är Jacob på väg till sitt skåp för att ta sina grejor , men då kommer Happy springande bakom honom.
-Hejsan Jacob, säger hon med ett leende på läpparna.
-Jag ler tillbaka trots att jag vet att jag ser ut som en liten rund bäver när jag ler, men man kan inte motstå när man ser på Happy.
-Vart ska du ta vägen?
Ääh de var en liten oväntad fråga som Jacob inte var beredd på.
-Jag ska bara hem, vill du joina? frågar jag utan att tänka mig för, jag skulle ju hämta min lilla syster idag! å nej har förstört min enda chans att vara med Happy.
-Ja jätte gärna, ska bara hämta mina grejor, säger hon snabbt innan hon ger sig av.
Nu måste han komma på någon ursäkt att hans mamma är sjuk så att hon tyvärr inte kan följa med eller något liknande. men när hon börjar närma sig kommer det ur honom
-jo, på vägen hem, skulle vi kunna hämta min lillasyster på vägen hem?
-Ja, det klart, säger hon som om det var en självklarhet.
. Det var skönt att Isabella följde med, hon är så gullig och pratar om allting, varför var jag nervös för det. När vi kommer hem går vi upp på mitt rum och jag visar henne några COD spel jag brukar spela, och konstigt nog vill Happy testa att spela en omgång.Även fast det inte går så bra för henne så är det roligt. Efter några omgångar går vi ner till köket och hon bakar muffinsar som bara smälter i munnen. När jag stänger dörren efter att ha precis vinkat hej då till henne sätter jag mig ner och kan inte fatta att hon har varit här, hon har suttit på min säng, på min skrivbordsstol, spelat mitt spel. Just när jag sitter där får jag ett sms...
Från Happy: "Vi har Happy, om du säger till Djävulen, finn hon inte kvar"
Mitt hjärta hoppa till, läser om det flera flera gånger innan jag fattar vad det egentligen står. Tar tag i jackan och skorna och springer ut, springer in i olika gator, vilken väg tog hon. Långt borta ser jag två stora män som håller fast något ting....kan inte riktigt se exakt vad det är. Jag springer längre fram för att se.Där ser jag..... Det är HAPPY som dom håller fast. Jag får fart och springer ännu längre fram. En av killarna har kommer fram till mig, han har en luva på sig som täcker han ansikte. Den andra kille tar tag i hennes hår och drar ett fast grep och drar till ordentlig. Happy skriker, så att det skaver i öronen, det är inget härligt ljud, man hör att hon lider.
-Lovar du att inte säga till någon? säger han och kommer fram under lyktstolpen och jag kan se hans ansikte nu, jag känner igen honom men kan inte komma på vart ifrån.
-SLÄPP HENNE! skriker jag till svar.
- Du måste lova att inte säga till någon, annars kommer det hända något riktigt hemskt med dig och Happy.
nejnejnej det får inte hända, inte med Happy, ni kan göra vad som helst med mig bara ni inte rör Happy.
-Tror du seriöst att jags skulle göra illa min egna syster haha? säger han med en skrattretande röst.
Nu känner han igen honom, det är ju Happy storbror.
-Men tror du seriöst att Happy skulle vilja vara med en sån som du? haha du är ju bara en lite mes!
-VA? nu hajar jag inte, säger jag med en förvånad röst.
-Men hon var ju bara med dig för att få reda på lite fakta.
Jacob vet inte vad han ska göra, han känner att tårarna börjar välla fram. jag klara inte av mer och springer där ifrån så snabbt jag bara kan.
-DJÄVULENS SON! skriker han efter honom.
Nu fattar jag vad dom egentligen menar med det, det är ju jag som är son till en polis. Jag springer med långa snabba steg, svänger runt hörnet, öppnar grinden, rushar fram på grus gången så att gruset yrar runt som små orkaner, upp för trappan med små snabba steg, rycker tag i handtaget, öppnar dörren, äntligen hemma.
Kapitel 8
Har varit hos farmor och farfar hela helgen, pappren har skickas in till den nya skolan, börjar där på måndag. Är så skönt att komma till några man inte känner,några som inte vet vem man är eller vad man har gjort. När jag kliver ur bilen efter att ha varit hos farmor och farfar sitter William och... Happy? vad gör hon här?
-Tja Jacob vi skulle vilja prata med dig,säger dom om tar tag i mig i var sin arm.
Jag ser att Lennart som tyvärr inte kunde följa med över helgen angående ett uppdrag på jobbet står nu i bakgrunden och flinar, de flin han alltid har när han är riktigt nöjd över sig själv.
-VI HAR TAGIT FAST DOM! skriker Happy som inte kan hålla sig längre.
Jag fattar direkt vad dom menar, jag som oftast brukar vara väldigt trög fattad, men nu förstod jag precis vad dom menade.
-Men hur? det var en sak jag inte fattade
- Jag har alltid vetat att det är min brors och hans polare, men om jag skulle skvallra till polisen skulle dom veta att det var jag, så därför fick poliserna vet vart deras gömställe var. William var med och gjorde samma plan som du misslyckades med. Så nu kommer dom sitta i fängelse ett tag.
-Men det är ju din egna bror? jag fattar inte att hon har satt ditt sin egna bror.
-Jo, det var en anledning till att jag inte skvallrade från hela första början, men jag stod inte ut längre att han slog in mamma och mig, det hände bara ibland när han var sur och full.Och min bror sa att han skulle göra illa dig om inte jag gick hem till dig för att ta reda på lite fakta om dig och din familj, för att sedan hota dig så att du inte skulle skvallra.
Ingen har något mer att tilläga, vi bara brister ut i skratt.
Happy Ending / made by Josefine G