Tyra Johansson är 29 år och kommer från en liten ort utanför Göteborg. Hon trivdes där. De är det där stället som man alltid kallar för ”sitt hem”. Hon till och med föddes där. Lärde sig prata, gå, cykla, lära sig klockan. Ja, allt det där lärde Tyra sig den lilla stugan på 80 kvadrat meter för fem personer, strax utanför Göteborg på Klappvägen 38. Ja, fem personer alltså mamma, pappa, Calle, Tyra och Johan. Mitten barnet. och den ända flickan, Tyra blev pappas lilla flicka. Tyra gillade det inte men det var bara att stå ut med det. Det var då när Tyra var liten och fortfarande bodde på klappvägen. Nu är det annorlunda. Tyra är inte längre flickan som bor i en liten ort . Hon bor i Stockholm, huvudstaden och hon är polis. Hur kom det sig, jo det var såhär. När Tyra var 15 år så hade hon och hennes mamma Marie varit i London en helg hos kusinerna som bodde där. eftersom att de bodde såpass långt bort så tyckte dom att det lönade sig att ta flyget. Det blåste oerhört mycket, det blev nästan storm. planet började köra turbulent. det blev vingligt och de blev lite oroliga. planet tappat kontrollen luft groparna var för stora och allt blev fel. de blev tvungna att nödlanda. de är nära marken och faran är nästan över. när plötsligt ena av hjulen lossnar. planet snurrar runt och runt och in i den stora byggnaden. två personer dog. en av dom var Marie, Tyras mamma. då i just det där ögonblicket när ambulansen sakta drog över ett skynke över hennes mamma, som hon bestämde sig. Tyra skulle bli polis, och inte låta sådant här ske. Det gör för ont för att det ska få hända. Tyra har ett barn, Vincent som är fyra år. Tyra vet inte vem pappan är.
Tycker att handlingen äger, jag gillar speciellt namnet "Tyra" I början så skrev du att kommer från en liten ort utanför Göteborg och sedan så skrev du att hon bor nu i Stockholm, Så där kan du ändra lite :). Skulle gärna veta lite mer om hur Tyra fick sitt barn. Berätta lite mer varför Tyra inte känner till sin pappa. Men annars ser jag fram emot att läsa din bok :D // Henok
Kapitel 1
Dörren smälls igen med en hastig smäll, den knakar lite mer än vanligt och snart ramlar den av känns det som.
Det är söndag, den värsta söndagen i Tyras liv. Ångest attackerna börjar rulla runt i hennes huvud och hon inser nu att allt blev helt fel. Hon går igenom vad som nyss hände i huvudet, hon tar det från början. Sebastian kom hem allt för sent inatt, ja faktiskt så kom han inte hem förns på tiditgt på morgonen. Tyra hade suttit uppe hela natten och väntat på honom, han var fyra timmar försenad. - Vart har du hållit hus?! får hon ur sig med en riktigt arg och upprörd röst - ute, säger han tillbaka i ett bistert tonfall. - jaha, så du tyckte det var okej att komma hem fyra timmar försent alltså? - tare lungt, inte som att världen går under. - men varför i hela världen hade du inte på mobilen då? har du druckit? Tonfallen blir högre och mer upprörda, när Tyra blir arg får hon en riktigt vass röst som nu grävt sig fram genom hennes ilska. - batterierna rog slut, och nej varför tror du det? hans röst skärrar sig lite och hon hör att han ljuger. - sluta ljug. - men jag sa ju nej! lyssna på mig för en gångsskull! varför är du så jobbig för? - Jag har ju suttit uppe hela natten inte konstigt att jag är "jobbig" jag trodde aldrig du skulle uppföra dig såhär dåligt Sebastian! - dåligt? vem är det som uppför sig dåligt hela tiden och inte enns är hemma på kvällarna? - du har utegångs förbud i en månad. - jag hatar dig! - vill du ha två månader? Sebastian börjar gå mot ytterdörren i den fyra rummiga lägenheten på 70 kvadrat meter. - du vågar inte gå ut! - gör jag inte? säger han och smäller igen dörren så hårt han bara kan, fönstrena nästan skakar. Tårarna väller fram i Tyras ögon. Massa frågor dyker upp i huvudet. Vart är han på väg? Tänker han komma hem? Hatar han mig verkligen? Allt det där återstår att se, helt plötsligt är det som om Johnblund kom flygande med sömnmedel och jag somnar in i en djup sömn.
Kapitel 2 Tyra vaknar upp med ett ryck. Helt genom svettig av alla mardrömmar hon hade under natten. Hon rusar upp och kollar hans rum. Ingen Sebastian där inte. Hon grå vidare till köket, tomt där också och badrummet är inte låst. Sebastian har inte kommit hem. Vart är han? Hon plockar fram hemtelefonen och slår hans nummer. En ton, två, tre, fyra signaler och inget svar. "Hej, du har kommit till Sebastian jag kan tyvärr inte svara men lämna gärna ett meddelande, hejdå!" Hans röst skär sig genom öronen. Vad har jag gjort?
Klockan är åtta.
Helvete nu kommer ja försent tänker hon och slänger på sig jackan och springer till bilen medans hon känner en tår rinna ner för hennes kind.
Väl på jobbet är allt som vanligt, samma människor, ingen saknas här, som hemma. Morgonsamlingen är som vanligt, samma gamla genomgång, samma gamla rutiner.
Alla är samlade i salen och dricker kaffe när Lennart, en kriminal polis kommer in.
Vi har ett fall på gång ropar han!
- en pojke har blivit skjuten.
- då är det dags att sätta igång! säger chefen.
En klump bildas i Tyras mage.
Han ligger inne på intensiven för övervakning men han verkar vara okej.
-namn? frågar Tyra.
- hmm, ska vi se här Sebastian nånting..?
- Sebastian?!
hon springer till salen där han är. Hon tror inte det är sant. Det är Sebastian min Sebbe!
hur hände detta? åh det är mitt fel!
3Tyra Johansson
Tyra Johansson är 29 år och kommer från en liten ort utanför Göteborg. Hon trivdes där. De är det där stället som man alltid
kallar för ”sitt hem”. Hon till och med föddes där. Lärde sig prata, gå, cykla, lära sig klockan. Ja, allt det där lärde Tyra sig
den lilla stugan på 80 kvadrat meter för fem personer, strax utanför Göteborg på Klappvägen 38. Ja, fem personer alltså
mamma, pappa, Calle, Tyra och Johan. Mitten barnet. och den ända flickan, Tyra blev pappas lilla flicka. Tyra gillade det inte
men det var bara att stå ut med det.
Det var då när Tyra var liten och fortfarande bodde på klappvägen. Nu är det annorlunda. Tyra är inte längre flickan som bor i en liten ort
. Hon bor i Stockholm, huvudstaden och hon är polis. Hur kom det sig, jo det var såhär.
När Tyra var 15 år så hade hon och hennes mamma Marie varit i London en helg hos kusinerna som bodde där.
eftersom att de bodde såpass långt bort så tyckte dom att det lönade sig att ta flyget. Det blåste oerhört mycket, det blev nästan storm.
planet började köra turbulent. det blev vingligt och de blev lite oroliga.
planet tappat kontrollen luft groparna var för stora och allt blev fel. de blev tvungna att nödlanda. de är nära marken och faran är nästan över.
när plötsligt ena av hjulen lossnar. planet snurrar runt och runt och in i den stora byggnaden. två personer dog. en av dom var Marie, Tyras mamma.
då i just det där ögonblicket när ambulansen sakta drog över ett skynke över hennes mamma, som hon bestämde sig.
Tyra skulle bli polis, och inte låta sådant här ske. Det gör för ont för att det ska få hända.
Tyra har ett barn, Vincent som är fyra år. Tyra vet inte vem pappan är.
Tycker att handlingen äger, jag gillar speciellt namnet "Tyra"
I början så skrev du att kommer från en liten ort utanför Göteborg och sedan så skrev du att hon bor nu i Stockholm, Så där kan du ändra lite :). Skulle gärna veta lite mer om hur Tyra fick sitt barn. Berätta lite mer varför Tyra inte känner till sin pappa.
Men annars ser jag fram emot att läsa din bok :D // Henok
Kapitel 1
Dörren smälls igen med en hastig smäll, den knakar lite mer än vanligt och snart ramlar den av känns det som.
Det är söndag, den värsta söndagen i Tyras liv. Ångest attackerna börjar rulla runt i hennes huvud och hon inser nu att allt blev helt fel.
Hon går igenom vad som nyss hände i huvudet, hon tar det från början.
Sebastian kom hem allt för sent inatt, ja faktiskt så kom han inte hem förns på tiditgt på morgonen. Tyra hade suttit uppe hela natten och väntat på honom, han var fyra timmar försenad.
- Vart har du hållit hus?! får hon ur sig med en riktigt arg och upprörd röst
- ute, säger han tillbaka i ett bistert tonfall.
- jaha, så du tyckte det var okej att komma hem fyra timmar försent alltså?
- tare lungt, inte som att världen går under.
- men varför i hela världen hade du inte på mobilen då? har du druckit?
Tonfallen blir högre och mer upprörda, när Tyra blir arg får hon en riktigt vass röst som nu grävt sig fram genom hennes ilska.
- batterierna rog slut, och nej varför tror du det? hans röst skärrar sig lite och hon hör att han ljuger.
- sluta ljug.
- men jag sa ju nej! lyssna på mig för en gångsskull! varför är du så jobbig för?
- Jag har ju suttit uppe hela natten inte konstigt att jag är "jobbig" jag trodde aldrig du skulle uppföra dig såhär dåligt Sebastian!
- dåligt? vem är det som uppför sig dåligt hela tiden och inte enns är hemma på kvällarna?
- du har utegångs förbud i en månad.
- jag hatar dig!
- vill du ha två månader?
Sebastian börjar gå mot ytterdörren i den fyra rummiga lägenheten på 70 kvadrat meter.
- du vågar inte gå ut!
- gör jag inte? säger han och smäller igen dörren så hårt han bara kan, fönstrena nästan skakar.
Tårarna väller fram i Tyras ögon. Massa frågor dyker upp i huvudet. Vart är han på väg? Tänker han komma hem? Hatar han mig verkligen?
Allt det där återstår att se, helt plötsligt är det som om Johnblund kom flygande med sömnmedel och jag somnar in i en djup sömn.
Kapitel 2
Tyra vaknar upp med ett ryck. Helt genom svettig av alla mardrömmar hon hade under natten. Hon rusar upp och kollar hans rum. Ingen Sebastian där inte. Hon grå vidare till köket, tomt där också och badrummet är inte låst. Sebastian har inte kommit hem.
Vart är han? Hon plockar fram hemtelefonen och slår hans nummer. En ton, två, tre, fyra signaler och inget svar.
"Hej, du har kommit till Sebastian jag kan tyvärr inte svara men lämna gärna ett meddelande, hejdå!" Hans röst skär sig genom öronen. Vad har jag gjort?
Klockan är åtta.
Helvete nu kommer ja försent tänker hon och slänger på sig jackan och springer till bilen medans hon känner en tår rinna ner för hennes kind.
Väl på jobbet är allt som vanligt, samma människor, ingen saknas här, som hemma. Morgonsamlingen är som vanligt, samma gamla genomgång, samma gamla rutiner.
Alla är samlade i salen och dricker kaffe när Lennart, en kriminal polis kommer in.
Vi har ett fall på gång ropar han!
- en pojke har blivit skjuten.
- då är det dags att sätta igång! säger chefen.
En klump bildas i Tyras mage.
Han ligger inne på intensiven för övervakning men han verkar vara okej.
-namn? frågar Tyra.
- hmm, ska vi se här Sebastian nånting..?
- Sebastian?!
hon springer till salen där han är. Hon tror inte det är sant. Det är Sebastian min Sebbe!
hur hände detta? åh det är mitt fel!